Idag skjutsade Emil mig till skolan, proven gick så kasst det bara kunde gå, så jag blev lack.
Sen räddade Emil dagen och spelade basket med mig, efter det sov jag i någon timme.
Runt 5 vaknade jag och duschade, fixade mig och mor sa att vi skulle handla så vi var påväg till ica Maxi, eller ja det trodde jag iallafall, men istället körde hon mig till Antons grav.
Hon visste så väl att ja verkligen ville och behövde åka dit idag, det är 3 månader sen han lämnade jorden nu och jag är totalt lost på alla sätt och vis, känner att inget är roligt.
Anton var min allra bästa vän, det kändes som att vi känt varandra alltid, det sista han sa till mig var "nästa gång vi ses kommer jag ha uniformen på mig, och när jag är klar med militärutbildningen så kommer jag och hämtar dig, så rymmer vi ett tag min stjärna" och det sista han skrev var "tänker på dig stjärnan", vi kallade alltid varandra för min stjärna eller stjärnan, men jag vill inte kolla upp på himlens stjärnor och tänka på honom, jag vill säga "hej min stjärna" face 2 face igen.
