Lost
På senaste tiden har allt vart jobbigt men samtidigt har jag känt mig lättad.
Jag saknar Niclas och hans familj men jag är samtidigt glad att det blev så, jag kan ta hand om och tänka på mig själv.
Sen träffade jag Daniel som alla redan vet från ask, vi båda går igenom samma sak, jag antar att det var därför vi inte funkade, enligt honom, vi har så mycket att ta tag i med oss själva och kan inte tänka på varandra.
Jag har även varit hos psykologen, hon har skickat en självanmälan åt mig till ett ätstörningscenter då jag får grov ångest av att äta och väger 38kg.
Imorgon ska jag till min läkare då vissa symptom inte är välkända för min sjukdom och jag måste kolla upp vissa saker.
På onsdag är det 3 månader sedan min stjärna som hjälpte mig genom allt, som jag verkligen trodde på och som skulle hämta mig efter sin utbildning, lämnade mig.
Jag har stött bort mina känslor och tankar helt och hållet, jag vet knappt vad jag känner eller tänker längre, så nu ska jag se till att komma på det, jag har inte vågat känna efter hur jag mår än, jag vet att jag kommer bryta ihop en dag och det skrämmer mig.